Kapitel 1: förseningen

Vi anländer till Arlanda i god tid för att vara säkra på att inte missa planet till LA. Vi checkar in väskorna snabbt och tar oss någelunda smärtfritt genom säkerhetskontrollen. Gate 62 står det på boarding cardet. Jag och Jocke tar täten. Stolt muttrar lite om att han har ont i knät och försöker halta på ett trovärdigt sätt.  Gate 62 står det plötsligt ett 20-tal meter framför oss och vi börjar känna att USA är närmare än någonsin.  Väl framme ser vi att planet är försenat 3 timmar. Skräll tänker jag och suckar lite lätt.  SAS bjuder på värde checkar på 50 kr vardera för att muntra upp stämningen lite. Vi springer genast iväg och köper lite tidningar med lättklädda damer i och lite klassisk toblerone. Tanken slår mig att, hur blir det med hyrbilen vi beställt till klockan 20:00? Men det är inte mycket annat att göra än att sätta sig ner och vänta. Tiden går ändå hyfsat fort och plötsligt ropar dom i högtalarna att det är dags att gå ombord. Ja berättar för grabbarna att i SAS plan har alla en egen skärm framför sig där man kan välja själv vilken film man vill se. Väl inne i planet ser jag att allas skärmar är på förutom min, allvarligt tänker jag och gnäller lite för grabbarna. Jag frågar en av flygvärdinnorna varför min skärm är svart. Ja den är tyvärr trasig säger hon. Självklart tycker dom andra att det här är jätte kul och bläddrar extra mycket fram och tillbaka på skärmen bara för jag INTE kan. Kul, 9 timmar flygning utan film, yaaaaaaiiiee!  Men flygningen går bra och vi mellanlandar i Chicago. När vi sitter och väntar på nästa flyg kommer det fram en kille och frågar på svenska, Tjena grabbar! är det okej om jag lämnar min väska här hos er? Jag måste gå på toan. Absolut säger vi och somnar om. När han kommer tillbaka sätter han sig brevid oss och snackar en stund. Han heter Tommy, åkte med samma flyg som oss från Stockholm och har lyckats bli bajssjuk på planet. Han mår skit skulle man kunna säga!  Han berättar att han bott i USA och är påväg till Santa Barbara för att hälsa på en vän.  Vi byter nummer och säger att det vore kul att ses när vi åker genom Santa Barbara. När vi landar i LA tar vi en buss till stället där vi hyrt bil, det var tvärlugnt att vi kom typ 8 timmar försent. Vi fyller i lite papper och ,Porsche, som står i kassan säger att det bara är att gå ut och välja bil på rad 4, nycklarna sitter i. Fan va sweet tänker vi, välja bil själv. Tankarna flyger iväg lite och vi börjar fantisera om feta 20 tums fälgar och kromlister. Det visar sig att riktigt så feta bilar hade dom inte, men det står JEEP i fronten så det duger gott åt oss och vi väljer en svart modell. Jag börjar köra och vi kör ut från deras parkering med ett klassiskt Hollywood däckskrik. Självklart känner vi oss ballast i hela välden!  Vi tillbringar natten på ett helt okej hotell som heter, La qoinnta, bara några kvarter bort.

Kommentarer
Postat av: Carina Stolt

....självklart är "ni ballast i världen"! Bra att NÅGON av er skriver lite härinne så vi andra kan se vad i hittar på för "bus" ;-))



Stoltens morsa...

2010-12-16 @ 16:04:59

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0