Sjukt mycket utsikt!
Det var ett tag sedan ja skrev nåt här, det hinns liksom inte riktigt med. Nu är vi i Las Vegas, typ 5 dagar tidigare än planerat. Men det vi har gjort sen senaste inlägget är väl i stort sett Yosemite national park och Death Valley! Sjukt stora naturreservat med mycket häftig utsikt. Men det ska erkännas att man blir lite mättad på all utsikt. Efter ett tag uppskattar man det inte lika mycket. Vi har haft lite otur med vädret skulle man kunna säga. Det har nämligen regnat en hel del, infödingarna påstår att det aldrig regnat så här mycket under deras livstid. Dom har ju aldrig varit i Sverige kan jag säga, nog för att det har regnat, men inte alls så mycket som dom tycker. Men deras vägar är inte byggda för regn, det finns ofta inga diken. Det resulterar i att allt vatten rinner på vägarna, så många vägar har varit översvämmade. och uppe i bergen har det rasat ner lera och stenar stora som bilar på vägarna. När man börjar komma upp lite längre i bergen börjar dom skylta om att man måste ha kedjor på bilen. Vid ett tillfälle hade dom till och med "kedjekontroll" så vi var tvungna att vända. Lite fjantigt kan tyckas eftersom det inte är någon snö på vägarna. Vi stannade till i en liten håla någon stans i ingen stans för att sova. Och tänkte att vi skulle pröva på deras nattliv. Dom var nog inte så vana med turister i sin lilla by för det bjöds friskt på jellyshots, tecuila och öl. Det var trevligt och det dansades för fullt ute på golvet. Dagen efter vaknar vi upp och minns absolut ingenting, Jocke inser ganska snart att hans jacka är borta. Inte så farligt kan tyckas, det går ju alltid att köpa en ny jacka. Nu var det ju bara den lilla detaljen att bilnycklarna låg i jackan...ups! Vi höll tummarna att den skulle ligga kvar på puben. Och mycket riktigt så var den där. Personalen kände igen jackan och hade lagt undan den på kvällen. Lite småtur skulle man kunna säga!
Kapitel 5: Elcykel race
Dag 2 i San Francisco var det dags att hyra cyklar. Vi hade sett att man kunde hyra elcyklar. Det är ju nästan som att åka motorcykel, tänkte vi. Det kostade 69 dollar per person att hyra en heldag, styvt 500 kr med andra ord. MEN dom ville ha en liten deposition på 2000 dollar. Jocke var den enda som hade så mycket på kortet, så han fick gladeligen punga upp. Det ska tilläggas att idag, 3 dagar senare är pengarna fortfarande låsta på hans konto. Verkar ju sådär bra. Hur som helst tog vi ut 4 cyklar. Dom såg rätt fräna ut, cross-styre skivbromsar och breda däck som påminde om våra motarddäck hemma i Sverige.
Cykeluthyraren visade en fin rutt längs vattnet över Golden gate och vidare in i nån fin park. Det blir nog bra sa vi, tog kartan av artighetsskäl och åkte åt helt motsatt håll. Vi ville ju in i smeten. Det första vi undrade var givetvis, går det att burna med en sån här elbike? Ja jävlar, tydligen! La man lite vikt på framdäcket gick det alldeles utmärkt att slira, det skrek fint mot betongen. Skivbromsar borde ju även betyda att man kan göra stoppies. Jajemen, inga problem! PJ stod redo med kameran och ja skulle göra en fet stoppie ner för en av alla branta backar i stan. Det gick bra till en början, sen fick jag lite övervikt och slog över. Inga konstigheter egentligen, men när ja rest upp cykeln och skulle cykla iväg var det nåt som inte stämde. Typiskt! Bakhjulet hade lossnat. Jaha, hur gör vi nu då? Lite längre bort på gatan stod en lastbil med blinkljus på, den måste ju ha lite verktyg. Jag förklarade mitt problem och frågade om han hade några verktyg. Självklart sa han och tog fram en fet mutterdragare med tillhörande krafthylsa i storlek 17.
PRRRRATT PRRRRATTT lät det sen var hjulet på plats. Cykeluthyraren lär väl aldrig få bort det hjulet med sina cykelverktyg. Vi cyklade vidare in mot stan och använde bakbromsen mycket flitigt. Det blev nämligen ett mycket ljudligt och trevligt däckskrick när man låste bakhjulet mot betongen. Det drog givetvis blickarna till sig, vi betedde oss precis som när vi åker motard hemma i Sverige. Alla som hytte med näven gav pluspoäng och den som gjorde längst svarta spår innan rödljusen van. Tror inte att det var så vanlig att den typen av cyklar cirkulerade inne i stan, för många frågade vad det var för konstiga cyklar. Efter ett par timmar kände vi oss rätt nöjda, men ett rejält avslut ville vi ändå göra. Vi stannade till vid en gräsmatta och tänkte att vi skulle göra lite ringar, kräma ut det sista ur batterierna så att säga. Det stod en gubbe och tittade lite argt på oss när vi cyklade på gräsmattan. När vi sedan började göra ringar på gräset växte hornen fram i pannan på gubben. Han skrek nåt om att han skulle ringa polisen, och tog fram sin mobil. Vi kände att det kanske var dags att dra vidare. Efter ett par hundra meter hörde vi en polisbil med sirenen på, om den var påväg till gräsmattan eller inte kommer vi aldrig få reda på. Men vi gjorde nog rätt i som drog!
Kapitel 4: Downtown
San Francisco ligger inte så långt ifrån Santa Cruz så vi åker direkt mot Golden gate. När vi börjar närma oss ser vi två röda "brotorn" sticka upp ovanför alla andra hus och parkträd. Vi svänger av vid en skyllt där det står, Golden gate view area, och parkerar bilen. Det visar sig att bron är ju inte alls så stor och häftig som vi fått för oss och som det ser ut på bild. Det är nästan så att ölandsbron är ballare. Men den var ju röd iallafall och det är ju coolt, så även där tar vi några bilder, bara för att man ska.
Vi har hittat ett hotel inne i stan som enligt Google skulle vara billigt, så vi knappar in adressen på våran nyinköpta GPS och åker in mot centrum. På vissa ställen var det upp emot 10 filer på våran körbana. Lite rörigt kan tyckas, men det är bra skyltat i USA och förhållandevis lättkört. Väl framme vid hotellet visar det sig att dom håller på att bygga om, så dom hade sänkt sina priser pga ombyggnation. Vi checkar in och bär upp våra väskor på rummet. Det börjar kurra lite i magen så vi går ut på stan för att ta en bit mat. Eftersom vi var i stan så tänkte vi att det måste ju finnas nåt bra runt knuten. Jo tjena! Vi gick och gick och gick. Vi försökte komma ner till downtown för där hade vi snurrat med bilen innan vi åkte till hotellet. Så där visste vi att det fanns mat. Vi fortsatte att gå och försökte förgäves att få tag på en taxi. Det fanns inga taxibilar. Vart är alla yellowcabs som syns i alla filmer tänkte vi. Det var dock sjukt mycket hemlösa och annat skumt folk på gatorna. Vi kände att vi inte riktigt passade in och alla kollade rätt konstigt på oss. Till slut frågade vi en kille som kom småspringande på gatan vart vi var och om det fanns några bra matställen som han visste om. Då skrattade han lite och sa att, ja inte här iallafall. Det här är det sista stället ni ska vara på om ni är turister. Här blir folk rånade och knivhuggna dagligen för mindre. Ups! Tänkte vi, nu började vi förstå varför det var så mycket uteliggare och konstiga gäng som hängde i korsningarna. Men det fanns inte så mycket annat att göra än att gå vidare. Plötsligt ropade en kille, hey gays come over her! Vi tittade bort och såg ett gäng med alldeles för stora kläder och kepsen på sne stå inne i en mörk gränd och försökte vinka dit oss. Förmodligen ville dom bara vara snälla och visa oss vägen till en bra restaurang, men eftersom vi var så hungriga så gick vi inte dit utan fortsatte rakt fram...hhrrrmmm! Vi blev dock inte ett dugg kloka på vart vi var eller vart vi skulle. Så vi bestämde oss för att gå tillbaka till hotellet och ta bilen istället. Vi gick in till receptionen och frågade efter en stadskarta och vart vi kunde hitta bra mat. Innan vi han säga vart vi nyss varit ringade han in ett område på kartan och sa att, här får ni absolut inte vara, det är livsfarligt för turister. Och självklart var det precis där vi nyss varit. Men det gick ju hur bra som helst så vi tänkte inte mer på det. Vi tog bilen och lyckades ta oss till Chinatown, det vart chinamat den kvällen.
Kapitel 3: En näve grus
Vi lämnar Santa Barbara tidigt och fortsätter mot San Francisco.
Efter bara nån mil kommer vi fram till en strand där det ligger fullt med sjö lejon. Vi sladdar in en snabbis för att kolla läget. Alla djur bara ligger still och sover, det här suger ju, tänker vi!
PJ kastar en näve grus på den största vi ser.
Då öppnar den ögonen sträcker på sig och gapar jätte stort. Jag tror den blev lite hungrig av gruset.
Vi tar några kort, bara för att man ska och åker sedan vidare. Vi landar efter ett par timmar i Santa Cruz.
Vi ser plötsligt en skyllt som det står KTM på och tvärnitar förstås.
Det är en liten shop och verkstad. Men dom säljer KTM, Huraberg och Husqvarna motorcyklar, precis dom märken som vi själva kör. En gråhårig gubbe påstår att han importerat Husqvarna i över 40 år.
Han står och skruvar med en sprillans ny Husqvarna 250. Vi märker att han inte har så mycket koll som han borde efter 40 år i branschen. PJ som själv kör Husqvarna blir tvungen att förklara hur en del saker fungerar. Vi säger tack och hej och drar vidare in mot stan.
Klockan börjar bli mycket och vi behöver hitta någon stans att bo.
Vi ser en B&B skyllt och stannar till. Jag och Jocke knackar på, en liten gumma öppnar och vi frågar om dom har nåt rum ledigt. Självklart pojkar säger hon och bjuder in oss.
Det blir en liten rundvandring i huset samtidigt som hon berättar husets historia. Det hade bott nån guvernör där för 100 år sedan. Trotts att både jag och Jocke är sjukt intresserade av historia och gärna släktforskar på våran fritid...eller? Så säger vi tack och säger att vi ska kolla vad det finns mer för alternativ. Tanten skrämde oss lite, så vi tog ett slitet gammalt hostel med dåliga sängar och en dörr som inte gick att låsa istället.
Kapitel 2: Fancy Tommy
Vi vaknar upp rätt tidigt på söndagen. Grabbarna påstår att dom sovit sjukt bra. Själv hade jag inte sovit en blund, jag vet inte om det beror på att det var dåliga sängar eller att Jocke låg precis brevid mig och snarkade rakt in i örat. Vi packade våra väskor och gick ner för att äta en hotellfrukost som mestadels bestod av socker. Vi bestämde oss för att åka ut ur LA direkt, i och med att vi iallafall skulle tillbringa 6 dagar där innan vi flög vidare till Hawaii. Santa Barbara låg bara 2 timmar bort så vi skickade iväg ett sms till Tommy och frågade vad han gjorde. Han tyckte vi skulle ses nere vid hamnen och ta en bit mat. Vi åkte dit och möttes av Tommy, hans vän Peter och hans fru schinntoaka eller liknande. Hon var från Japan så det var nog ingen som riktigt uppfattade hennes namn. Peter var en riktigt glad skit och vi gick genast upp till restaurangen där han tydligen bokat bord. Men han sa att det var fullbokat några minuter till så vi gick till baren sålänge. Han påstod att dom gjorde världens bästa Margaritas här. Så det vore ju dumt att inte testa. Vi beställde 4 st och insåg direkt varför Peter tyckte att det var en bra bartender. Nu är jag absolut Ingen Bartender och den enda drink jag kan blanda är väl i stort sett Red Bull/Vodka. Men jag är ganska säker på att det inte ska vara 8 delar sprit och 2 delar "Margarita mix" sjukt starka drinkar helt enkelt. Men det var ju kanon. Ja menar hur många gånger har man inte försökt beställa in 12:or på krogen i Sverige? Självklart utan framgång. Nu var det ju bara den lilla detaljen att vi skulle köra bil efter maten. Det är lugnt sa Peter, gränsen för rattfylla här är 0,8 här. Ja men dåså, sa vi och beställde in varin öl till. När vi väl fått vårat bord beställde jag Jocke och Fredrik in färsk haj, medans stolt trodde stenhårt på svärdfisken. Det visade sig dock att kocken inte serverade hela svärdfiskar, så stolt blev lite missnöjd, han hade hoppats på ett fisksvärd. Peter berättade att just idag skulle det vara en stor parad i stan, alla hamnens båtar skulle kläs i ljusslingor av alla tänkbara färger och former. Sen skulle dom åka längs med hamnen och upp emot 100 000 personer skulle komma och titta på. Det lät ju lite ballt, så vi bestämde oss för att stanna över natten. Efter maten bjöd Peter upp oss till sitt hus för att kolla på solnedgången, det visade sig att han bodde nästan högst upp på berget som ligger bakom Santa Barbara. Vi stannade till vid nån lokalbutik och köpte med ett gäng öl innan vi åkte upp mot toppen. Tommy åkte med oss för att visa vägen och han berättade att hemma i Stockholm körde han en Audi A4 cabbe för 700 000 med kylfack för 2 skumpa flaskor. Vi började smått inse att Tommy var nog lite av en stekare. När vi kom upp till Peter gick vi ut på hans veranda. Och vi förstod varför han ville bjuda upp oss, shit vilken utsikt. Hela Santa Barbara låg under oss och vi såg hur solen sakta försvann ner bakom horisonten. Tommy inser efter en halv flaska öl att han råkat köpa Miller light, vafan det här går ju inte att dricka, säger han och tar en av våra öl istället. Peter skrattar lite lätt och säger samtidigt som han trycker upp näsan med långfingret och lutar huvudet tillbaka, jag brukar kalla honom, Fancy Tommy. Tommy muttrar lite och tar en klunk av våran öl. Plötsligt är det tydligen dax för whisky, Fancy Tommy har köpt med sig en, mackmyra, från Sverige som present till Peter. Vi tar varsitt glas, det var en riktigt elak liten rackare, 52% och med en smak av norrländsk skogsbrand, oerhört rökig smak. Vi dricker upp "dom flesta av oss iallafall" och åker sedan ner till hamnen igen för att kolla på båtarna. Och visst, det var ganska mycket folk och båtarna hade sjukt mycket lampor på sig. Men mycket mer action än så var det inte. Vi stannade en stund men kännde ganska snart att det var dax att dra sig hemåt mot hotellet. Vi skulle upp tidigt och åka vidare. Halvvägs hem ser vi en polis smyga runt i buskarna med ett automatgevär, han siktar upp mot en balkong där en full/påtänd pajsare står och dansar för sig själv. Nu börjar det likna nåt tänkte vi och satte oss på en bänk lite snett bakom polisen. Plötsligt kommer 3 poliser till med dragna vapen, och nu är gatan avstängd för all annan trafik. Men folket på stranden bakom får tydligen sitta kvar. Sen rullar det in en, SWAT bil, som poliserna tar skydd bakom. Tydligen har den här dansande mannen siktat på folk nere på gatan med något slags gevär. Vi sitter kvar ganska länge i hopp om att det ska hända nåt i stil med, Die Hard 2, eller nån annan ball actionrulle, Ja menar vi är ju i USA, där sprängs ju bilar i luften för ingenting. Men icke, polisen försöker få den här killen att ge upp genom att lysa på honom med någon slags mesig lampa som sitter på bilen och prata med honom genom en megafon. Inte en enda tårgasgranat kastar dom in. Dansande mannen skiter ju fullständigt i polisen och börjar plötsligt hänga upp gosedjur på balkongen. Vi börjar förstår att det är nog inte bara saft och bullar som serveras på hans kalas. Vi bestämmer oss för att gå hem och lägga oss. Morgonen därpå kan vi läsa i lokaltidningen att polisen fortfarande håller på att förhandla med dansande mannen. Vi missade nog inga explosioner!
Kapitel 1: förseningen
Vi anländer till Arlanda i god tid för att vara säkra på att inte missa planet till LA. Vi checkar in väskorna snabbt och tar oss någelunda smärtfritt genom säkerhetskontrollen. Gate 62 står det på boarding cardet. Jag och Jocke tar täten. Stolt muttrar lite om att han har ont i knät och försöker halta på ett trovärdigt sätt.
Gate 62 står det plötsligt ett 20-tal meter framför oss och vi börjar känna att USA är närmare än någonsin.
Väl framme ser vi att planet är försenat 3 timmar. Skräll tänker jag och suckar lite lätt.
SAS bjuder på värde checkar på 50 kr vardera för att muntra upp stämningen lite. Vi springer genast iväg och köper lite tidningar med lättklädda damer i och lite klassisk toblerone. Tanken slår mig att, hur blir det med hyrbilen vi beställt till klockan 20:00? Men det är inte mycket annat att göra än att sätta sig ner och vänta. Tiden går ändå hyfsat fort och plötsligt ropar dom i högtalarna att det är dags att gå ombord. Ja berättar för grabbarna att i SAS plan har alla en egen skärm framför sig där man kan välja själv vilken film man vill se. Väl inne i planet ser jag att allas skärmar är på förutom min, allvarligt tänker jag och gnäller lite för grabbarna. Jag frågar en av flygvärdinnorna varför min skärm är svart. Ja den är tyvärr trasig säger hon. Självklart tycker dom andra att det här är jätte kul och bläddrar extra mycket fram och tillbaka på skärmen bara för jag INTE kan. Kul, 9 timmar flygning utan film, yaaaaaaiiiee!
Men flygningen går bra och vi mellanlandar i Chicago. När vi sitter och väntar på nästa flyg kommer det fram en kille och frågar på svenska, Tjena grabbar! är det okej om jag lämnar min väska här hos er? Jag måste gå på toan. Absolut säger vi och somnar om. När han kommer tillbaka sätter han sig brevid oss och snackar en stund. Han heter Tommy, åkte med samma flyg som oss från Stockholm och har lyckats bli bajssjuk på planet. Han mår skit skulle man kunna säga! Han berättar att han bott i USA och är påväg till Santa Barbara för att hälsa på en vän.
Vi byter nummer och säger att det vore kul att ses när vi åker genom Santa Barbara.
När vi landar i LA tar vi en buss till stället där vi hyrt bil, det var tvärlugnt att vi kom typ 8 timmar försent. Vi fyller i lite papper och ,Porsche, som står i kassan säger att det bara är att gå ut och välja bil på rad 4, nycklarna sitter i. Fan va sweet tänker vi, välja bil själv. Tankarna flyger iväg lite och vi börjar fantisera om feta 20 tums fälgar och kromlister. Det visar sig att riktigt så feta bilar hade dom inte, men det står JEEP i fronten så det duger gott åt oss och vi väljer en svart modell. Jag börjar köra och vi kör ut från deras parkering med ett klassiskt Hollywood däckskrik. Självklart känner vi oss ballast i hela välden!
Vi tillbringar natten på ett helt okej hotell som heter, La qoinnta, bara några kvarter bort.
Förord
Jag, Joakim Stenebo, Fredrik PJ Gustavsson och Mattias Stolt ska ut och se oss om lite i välden. Vi kommer att börja med att åka till Los Angeles, hyra en bil och åka upp längs med västkusten mot San Francisco. Sedan ner ingen genom Nevada öknen mot Las Vegas för att fira nyår där.
Sen bär det av mot Hawaii i 2 veckor för att kolla läget där. Sista stoppet blir en liten lätt visit i Thailand på 6 veckor innan vi åker hem till kalla Sverige, som förhoppningsvis börjat få lite vårkännslor vi det laget.
Många tycker att vi borde skriva en resedagbok eller liknande under våran resa. Så därför har min syster hjälpt mig att starta en blogg. Det här är helt nytt för mig, och jag har alltid trott att det bara var tjejer som skrev bloggar, typ Blondin Bella, Kitty och Tinky Winky eller vad dom nu kan tänkas heta. Men det kan ju vara värt ett försök.
Så håll till godo, här kommer iallafall 1 inlägg.
